Tyyyypiskt!

Vaknade, lullade till jobbet inte alltför pigg (usch och fy för tidiga mornar). Hann preciiis med tåget. Jobbade med kuliga och duktiga barnsköterskor. Vad mina kollegor gjort tidigare under gårdagen vet jag inte, men allt fixade sig och jobbet flöt på förvånansvärt smidigt.
Kvällssyrran kom tidigt så jag fixade det sista rapporterade och drog tidigare än tänkt från jobbet för att åka till stan och titta på prideparaden och papporna.

Det var sen det sket sig. Tåghelvetet eller rättade sagt två av dem på rad var inställda och därmed skulle jag komma in till stan en timme senare och missa paraden. Jag gick alltså tidigare från jobbet för att sitta i regnet på perrongen på Flemingsbergs station i en timme.
Dumma, jäkla helvetes tåg.

Dessutom är T iväg och målar dumma gubbar hela kvällen (har typ inte sett honom på flera dagar eftersom han arbetar på Pride) så jag är alldeles ensam.

Så nu sitter jag här i soffan och känner mig ensammast i världen.
De som säger att man inte kan döva med mat har fel. Choklad funkar ypperligt fint.